skip to Main Content

Testning och samtalsstöd

Testprocessen

Här finns en pdf med en egen remiss som du kan skriva ut och fylla i och skicka till närmaste Kliniks genetik. Skriv gärna ut.

När Kliniks genetik får en remiss antingen ifrån läkaren eller en ”egenremiss” från personen som misstänker Huntingtons sjukdom startar en process. Det är viktigt att låta Klinisk genetik hålla i hela testprocessen då det finns speciella riktlinjer framtagna för just Huntingtons sjukdom.

Ett presymtomatiskt test innebär att riskpersonen får svar på om han eller hon har ärvt genförändringen för Huntingtons sjukdom eller inte. Presymtomatiskt betyder att testet utförs innan några symtom på sjukdom har visat sig. Med ett blodprov kan man fastställa om en person är anlagsbärare eller inte. Det är väldigt viktigt att personen som testar samt familjen får ett stort stöd före, undertiden och efter testet. Många beskriver testprocessen som mycket svår så här behöver sjukvården vara väldigt lyhörd för att göra processen så bra som möjligt. Det faktum att sjukdomen är ärftlig gör också att en hel släkt kan bli involverad. Det finns väl utarbetade riktlinjer för hur en presymtomatisk testprocess skall gå till.

bild_tidslinje

Funderingar kring att testa sig

Unga vuxna resonerar

Att testa sig

Mattias berättar om när han testade sig

Vi har valt att inte testa oss

Syskonen har valt att inte testa sig

En projektgrupp bestående av de Klinik genetik avdelningar som finns i Sverige har tillsammans tagit fram riktlinjer för hur en presymtomatisk test skall gå till när man misstänker Huntingtons sjukdom. Man bör därför alltid remittera en patient som man misstänker har Huntingtons sjukdom till Klinisk genetik.

Tips! Kring Kommunikation

Det är väldigt bra att säkerställa att kommunikationen fungerar redan vid inbjudan till första mötet på kliniks genetik. Använd gärna bildstöd för att förtydliga händelseförloppet.

Bildstod Klinisk genetik

Viktigt är också att ge personen med sjukdom en möjlighet att kommunicera på bästa sätt vid samtalen under hela testprocessen. Glöm inte att det kan vara bra att ha bildstöd till hjälp vid dessa samtal.

www.bildstöd.se kan man ta fram anpassade bildkartor för de olika mötestillfällena. Alternativt att se till att man har en allmänt hållen bildkarta.

Inför anlagstestning ger man genetisk vägledning för att informera personen om de möjliga konsekvenserna. Ofta omfattar genetisk vägledning flera samtal för att den som testar sig ska få kännedom om sjukdomens förlopp, ärftlighet, behandlingsalternativ och prognos. Målet är att patienten själv ska kunna fatta ett välgrundat beslut utifrån sina egna personliga förutsättningar.

Vi alla har olika förutsättningar att kunna hantera den livssituation det innebär att leva med en allvarlig risk. Det som är rätt för en person behöver inte vara rätt för en annan. Om personen beslutar sig för ett test erbjuds uppföljande samtal, där personen får hjälp att tolka testresultatet och stöd i det fortsatta  omhändertagandet.

Viktigt vid HS är att man inte bara erbjuder samtal utan att man följer upp och ringer personen regelbundet efter testprocessen. Direkt efter kanske man inte orkar eller vill pratat om sjukdomen. Om man däremot blir kontaktad igen efter en period kanske man känner att det nu är intressant med stöd.

Vad innebär genetisk vägledning

Ulrika Hösterey-Ugander, leg. Psykolog, leg. Psykoterapeut, Sahlgrenska Universitetssjukhuset

Fosterdiagnostik och preimplantatorisk diagnostik

Genom att tidigt under graviditeten göra ett test kan man ta reda på om ett foster har anlaget för Huntingtons sjukdom. I samband med graviditet har hälso- och sjukvården skyldighet att informera om fosterdiagnostik. Den gravida kvinnan/paret ska upplysas om att det är frivilligt att ta emot informationen. De ska också beredas möjlighet till betänketid innan informationen lämnas.

Frågar kring reproduktion och möjlighet till fosterdiagnostik hanteras vanligen vid ett besök på en klinisk genetisk avdelning.

Den vanligaste formen av invasiv fosterdiagnostik när det finns Huntingtons sjukdom i släkten är att göra ett:

  • Prov på moderkakan (chorionvillibiopsi) Provet tas från moderkakakan med en nål. Provet kan sedan analyseras i mikroskop.
  • Fler test möjligheter
    Det kan också gå att ta reda på om fostret ärvt anlaget utan att testa någon av föräldrarna genom ett så kallat exklusionstest. En förutsättning är att det finns ett blodprov från den sjuka mor- eller farföräldern som kan jämföras med ett och prov från moderkakan.
  • Preimplantatorisk Genetisk Diagnostik. PGD är en kombination av befruktning utanför kroppen (IVF) och embryodiagnostik. PGD är tekniskt komplicerat. Om det är tekniskt möjligt måste utredas i varje enskild familj.

Konsekvens av mutationen

Sjukdomen orsakas av en skada, en mutation i en gen som ligger på den korta armen av kromosom 4.

Den friska genen innehåller koden för ett äggviteämne, ett protein som kallas huntingtin, vars funktion ännu inte är helt känd, men troligtvis är viktig för cellers normala funktion.

I den normala genen finns ett område med upprepade basparssekvenser, så kallade CAG-repetitioner. Hos personer som inte har Huntingtons sjukdom är de cirka 20 till antalet och de förändras mycket lite mellan två generationer.

När antalet ökar

Hos några få familjer ökar emellertid antalet repetitioner mellan generationerna. När repetitionerna blivit 35 eller fler finns risk att en familjemedlem insjuknar i Huntingtons sjukdom men då oftast i en lindrig form. Alla som har fått 40 eller fler repetitioner insjuknar alltid. Om antalet repetitioner har blivit många t.ex. 60 eller fler, insjuknar en sådan familjemedlem oftast före 20 års ålder.

bild_genTeckning

I cellen ligger alla gener i cellkärnan lagrade i kromosomer. Kromosomerna förekommer parvis. Genen för Huntingtons sjukdom finns i det 4:e kromosomparet.

När en person bildar ägg respektive spermier halveras antalet kromosomer och därmed kommer varje könscell att ha fått endast ett anlag av de två möjliga.

Det räcker att den ärftliga förändringen, den så kallade mutationen finns i ett av de två anlagen för att personen ska bli sjuk. Därför kallas nedärvningen dominant.

Eftersom arvsanlaget finns i det 4:e kromosomparet och inte i det som kallas könskromosomerna drabbas kvinnor lika ofta som män. Denna typ av nedärvning kallas autosomal dominant.

Det är slumpen som avgör vilka könsceller som får muterade anlag. Om det ägg eller den spermie som innehåller det muterade anlaget befruktas gör det att den personen senare i livet kommer att utveckla Huntingtons sjukdom.

Eftersom det finns två alternativa anlag blir risken 50 % att ett barn till en sjuk person skall få det muterade anlaget av genen och därmed sjukdomen. Varje barn löper samma risk att få det muterade anlaget. För varje enskilt barn är det slumpen som avgör. I exempelvis en familj med tre barn kan alltså ett, två, tre eller inget av barnen komma att ärva sjukdomen.

 

En film om Dominant nedärvning

Kliniks genetik

Back To Top